1734-1802 George Romney Galleries By 1757 he was becoming well-known as a portraitist. He fell ill during his apprenticeship and was nursed back to health by Mary Abbott, daughter of his landlady. In 1762, by which time he was married with two children, he went to London, and saw early success with a painting, The Death of General Wolfe which won a prize from the Royal Society of Arts. Romney soon had a thriving portrait business in Long Acre. Despite his great success George Romney was never invited to join the Royal Academy nor did he ever apply to join. While there has been much speculation about his relationship with the Academy there is no doubt that he normally remained aloof maintaining that a good artist should succeed without being a member. His own career certainly supported this belief and it was only towards the end of his life that he expressed the slightest regret for his views Portrait of Miss Juliana Willoughby, 1781-83 (National Gallery of Art, Washington DC) Emma Hamilton as a bacchante by George Romney, 1785In 1773 he travelled to Italy with fellow artist Ozias Humphrey to study art in Rome and Parma, returning to London in 1775 to resume business, this time in Cavendish Square (in a house formerly owned by noted portraitist Francis Cotes). In 1782 he met Emma Hamilton (then called Emma Hart) who became his muse. He painted over 60 portraits of her in various poses, sometimes playing the part of historical or mythological figures. He also painted many other contemporaries, including fellow artist Mary Moser. After an absence of almost forty years, he returned to his family in Kendal in the summer of 1799. He was greeted by his loyal, devoted and unquestioning wife. George Romney is a kinsman of Mitt Romney, U.S politician.  Related Paintings of George Romney :. | Catherine Clemens | Sir Christopher and Lady Sykes strolling in the garden at Sledmere | Romney Portrait of Mrs Andrew Reid Kimbell | Mrs.Harriet Greer | Vice-Admiral Sir Hyde Parker |
Related Artists:
Giacomo Francesco Cipper
(Feldkirch, 1664 - Milan, 1736) was a German painter active in Milan from 1696 to 1736. Of German origin, he was active in Milan in the first half of the 18th century. Fertile painter of scenes of kind of formulation caravaggesca, his first attributed work is dated 1700; he operated in Lombardia and in Veneto ( Hunters and greengrocers , Modena, Gallery Campori; Farmers' family , Venice, Galleries of the academy). Subsequently the artist, perhaps under the influence of the Cerruti (some of whose works were once attributed to Cipper), to the scrupulous surrender of the detail it replaced a less illustrative vision, more sensitive to the games of light. His last known work is Self-portrait (1736, Hampton Court).
Paolo Veneziano
Italian Byzantine Style Painter, active 1333-ca.1360
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).